Sandra

Det innebär alltså att jag sitter här i vår underbara soffa, med datorn, filten, vatten och godisskålen. Alldeles själv. Visst är det väldigt synd om mig? Nädå, jag har det rätt så bra och jag är van om inte annat. Det känns verkligen som att T jobbar vareviga helg, men han gör ju nästan det. Men någon måste ju dra in pengar, och inte är det ju jag som bidrar till det för tillfället. Som Ebba sa för några veckor sen när Thomas sa att han måste åka och jobba och tjäna pengar för att vi ska kunna bo i huset.

-Men pappa, du kan få låna pengar av mig. Det kan du.

Så söt så man dör!

T har varit borta sen tidigt i morse innan vi tjejer hunnit vakna och kommer först hem imorgon på morgonen. Men som tur är har vi roat oss hela dagen. Först fick vi besök av Cecilia och tjejerna och sen kom mamma och hämtade oss så blev vi bjudna på middag där.

Det är full fart på Amanda nu, reser sig mot allt så man får vara orolig alldeles för ofta. Sen är hon som en liten svans som ska vara med hela tiden. Går man till ett annat rum så kommer hon krypandes efter (om hon blir lämnad själv). Ibland vill hon bara upp i famnen så då står hon och hänger en i benet och gnäller tills man tar upp henne. Hon är betydligt känsligare än storasyster, och kan börja gråta om någon bara höjer rösten om hon är på det humöret. Så får se om det blir en liten drama queen av denna donna;) Världens finaste är hon i alla fall! Det är så roligt att se hur mycket glädje dom redan har av varandra, Ebba är alltid den som får Amanda på bäst humör och Amanda får åka runt som en vante i huset när Ebba ska ha med henne överallt. Och Amanda är Ebbas bästa kompis säger hon, så söt.

Nu ska jag njuta av lugnet och ensamheten.