1 år
Vem kan tro att ett år kan gå så fort? Imorgon fyller min lilla bebis 1 år!
För precis ett år sen låg vi i soffan och såg på tv. Sen låg Thomas och sov i soffan och jag lade mig bredvid Ebba i vår säng för att försöka sova, klockan kanske var kring 23 då. Hade haft lite förvärkar som kom nångång då och då under kvällen, inget som gjorde speciellt ont men dom var tillräckligt irriterande för att jag inte skulle kunna sova. Var som att dom kändes mer när jag låg ner också. Gick upp efter ett tag för att jag visste att jag inte skulle kunna sova ändå, väckte Thomas strax efter 00.30 och sa att jag ville åka in och be om en sovdos eftersom att jag ändå inte skulle kunna sova och förvärkarna kom ganska tätt (och få kolla lite eftersom att jag ändå var på bf +13). Thomas ringde svärmor som kom ett tag efter 1 och kring 1.40 var vi inne på förlossningen och såklart kom det längre emellan nu. Vi tog inte ens med väskan in för jag var rätt inställd på att få åka hem, hade ju inte direkt ont. Barnmorskan som mötte oss och som jag pratade med i telefonen mötte oss med ett:
-Hej! Ska vi föda barn inatt?
-Jaa, jag hoppas det i alla fall. Svarade jag tveksamt för jag kunde ju inte svara att: nää, det tror jag inte. Men jag vill gärna ha en sovdos så att jag kan vara lite utvilad ifall det sätter igång på riktigt snart.
Låg med ctg ganska länge, nästan till 2.30 och det kom inga starka värkar, och det var långt emellan. Barnmorskan förklarade att hon skulle titta om det hänt något så kunde hon ta hål på hinnorna men hade det inte det så fick vi åka hem, såklart trodde jag på det senare. Det var som att dra en vinstlott när hon sa att jag var öppen 3 cm och vi kunde gå till ett förlossningsrum, jippie! Thomas gick till bilen och hämtade väskan och sen tog bm hål på hinnorna ca 2.40 och dom riktiga värkarna började komma rätt snabbt efter det.
-Okej, det här känner jag igen. Sa jag till Thomas.
Dom var ändå lätta att hantera och efter ett tag började jag använda lustgasen (dock inte lika starkt som med Ebba då jag var helt borta ett tag). Jag låg på sidan och bm sa åt Thomas att sitta under mina knän så jag låg med benen uppdragna för att bebisen skulle sjunka ner lättare. Allt gick som på räls och strax efter 3.30 började krystvärkarna och 3.40 kom vår andra lilla prinsessa till världen! Jag var lite i chock när hon kom ut, för jag kunde inte förstå att det gick så snabbt, var inte inställd på att det skulle gå så fort från det dom riktiga värkarna startade. Tyckte förlossningen med Ebba gick nog lätt och att jag kände mig fräsch efteråt, men med Amanda var det ännu bättre. Direkt efteråt kändes det inte alls som att man fött barn, jag tyckte verkligen att det var en drömförlossning!
Idag har vi redan börjat kalasandet och imorgon fortsätter vi. Tänk att vår lilla bebis redan är 1 år!
För precis ett år sen låg vi i soffan och såg på tv. Sen låg Thomas och sov i soffan och jag lade mig bredvid Ebba i vår säng för att försöka sova, klockan kanske var kring 23 då. Hade haft lite förvärkar som kom nångång då och då under kvällen, inget som gjorde speciellt ont men dom var tillräckligt irriterande för att jag inte skulle kunna sova. Var som att dom kändes mer när jag låg ner också. Gick upp efter ett tag för att jag visste att jag inte skulle kunna sova ändå, väckte Thomas strax efter 00.30 och sa att jag ville åka in och be om en sovdos eftersom att jag ändå inte skulle kunna sova och förvärkarna kom ganska tätt (och få kolla lite eftersom att jag ändå var på bf +13). Thomas ringde svärmor som kom ett tag efter 1 och kring 1.40 var vi inne på förlossningen och såklart kom det längre emellan nu. Vi tog inte ens med väskan in för jag var rätt inställd på att få åka hem, hade ju inte direkt ont. Barnmorskan som mötte oss och som jag pratade med i telefonen mötte oss med ett:
-Hej! Ska vi föda barn inatt?
-Jaa, jag hoppas det i alla fall. Svarade jag tveksamt för jag kunde ju inte svara att: nää, det tror jag inte. Men jag vill gärna ha en sovdos så att jag kan vara lite utvilad ifall det sätter igång på riktigt snart.
Låg med ctg ganska länge, nästan till 2.30 och det kom inga starka värkar, och det var långt emellan. Barnmorskan förklarade att hon skulle titta om det hänt något så kunde hon ta hål på hinnorna men hade det inte det så fick vi åka hem, såklart trodde jag på det senare. Det var som att dra en vinstlott när hon sa att jag var öppen 3 cm och vi kunde gå till ett förlossningsrum, jippie! Thomas gick till bilen och hämtade väskan och sen tog bm hål på hinnorna ca 2.40 och dom riktiga värkarna började komma rätt snabbt efter det.
-Okej, det här känner jag igen. Sa jag till Thomas.
Dom var ändå lätta att hantera och efter ett tag började jag använda lustgasen (dock inte lika starkt som med Ebba då jag var helt borta ett tag). Jag låg på sidan och bm sa åt Thomas att sitta under mina knän så jag låg med benen uppdragna för att bebisen skulle sjunka ner lättare. Allt gick som på räls och strax efter 3.30 började krystvärkarna och 3.40 kom vår andra lilla prinsessa till världen! Jag var lite i chock när hon kom ut, för jag kunde inte förstå att det gick så snabbt, var inte inställd på att det skulle gå så fort från det dom riktiga värkarna startade. Tyckte förlossningen med Ebba gick nog lätt och att jag kände mig fräsch efteråt, men med Amanda var det ännu bättre. Direkt efteråt kändes det inte alls som att man fött barn, jag tyckte verkligen att det var en drömförlossning!
Idag har vi redan börjat kalasandet och imorgon fortsätter vi. Tänk att vår lilla bebis redan är 1 år!
