Tack
Tack snälla ni för era kommenterar, dom värmde och hjälpte!
Jag och en annan mamma har pratat med rektorn, det kändes jättebra. Och vilken skillnad från bara en dag till en annan?! Blev jätteglad när man ser att dom tar åt sig och verkligen försöker göra något åt det, nu hoppas vi att det håller i sig också! För egentligen kräver man inte så mycket av personalen för att både barnet och en själv ska trivas, små saker gör stor skillnad. Det jag hoppas på nu är att det blir bättre med vikariesituationen iochmed att två stycken ofta är borta och det är nog svårt att få vikarier. Det blir så himla hattigt när det ska vara hur många olika som helst. För tillfället har den stora klumpen i magen försvunnit och jag slipper gå och ha ångest, skönt!
Nog om det. Förra veckan var vi på 5-månaderskontroll med Amanda (säger det igen, var tar tiden vägen?!), det var dags för sprutor, vägning och mätning. 7340 g tung och 65 cm lång var damen.
Förra veckan började jag även att träna, så himla roligt! Som jag saknat gruppträning känner jag nu när man varit iväg. Dom har både core och aerobic här byarna så det är perfekt när det är så nära! Ska även ta mig iväg till stan på lite pass när Thomas ändå ofta är ledig vardagar. För nu ska banne mig detta fläsk bort! Och muskler behöver jag också få tillbaka.
Vi har börjat måla trappan, det är ett varv kvar. Vilket pillergöra, men det blir sååå stor skillnad! Den har varit furu och nu blir den vit, kommer nog bli riktigt bra.
Sitter bara och väntar på att kunna väcka T så vi kan gå och rösta! Sen blir det att klippa syster och sen iväg på core och sen valvakan ikväll!
Jag och en annan mamma har pratat med rektorn, det kändes jättebra. Och vilken skillnad från bara en dag till en annan?! Blev jätteglad när man ser att dom tar åt sig och verkligen försöker göra något åt det, nu hoppas vi att det håller i sig också! För egentligen kräver man inte så mycket av personalen för att både barnet och en själv ska trivas, små saker gör stor skillnad. Det jag hoppas på nu är att det blir bättre med vikariesituationen iochmed att två stycken ofta är borta och det är nog svårt att få vikarier. Det blir så himla hattigt när det ska vara hur många olika som helst. För tillfället har den stora klumpen i magen försvunnit och jag slipper gå och ha ångest, skönt!
Nog om det. Förra veckan var vi på 5-månaderskontroll med Amanda (säger det igen, var tar tiden vägen?!), det var dags för sprutor, vägning och mätning. 7340 g tung och 65 cm lång var damen.
Förra veckan började jag även att träna, så himla roligt! Som jag saknat gruppträning känner jag nu när man varit iväg. Dom har både core och aerobic här byarna så det är perfekt när det är så nära! Ska även ta mig iväg till stan på lite pass när Thomas ändå ofta är ledig vardagar. För nu ska banne mig detta fläsk bort! Och muskler behöver jag också få tillbaka.
Vi har börjat måla trappan, det är ett varv kvar. Vilket pillergöra, men det blir sååå stor skillnad! Den har varit furu och nu blir den vit, kommer nog bli riktigt bra.
Sitter bara och väntar på att kunna väcka T så vi kan gå och rösta! Sen blir det att klippa syster och sen iväg på core och sen valvakan ikväll!
Ångest
Måste få skriva av mig lite, tänker på det här alldeles för mycket under dagarna. Det är fortfarande detta dagis/denna förskola (avdelning rättare sagt).
Ebba hostade mycket måndags natt så det resulterade i att hon fick stanna hemma från dagis. Min första tanke var:
"Åh, vad skönt att hon är hemma!" Så ska man väl inte känna?! Nu var hon hur pigg som helst hela dagen, utan hosta och snor så hostan kommer först när hon somnat. men hon fick vara hemma onsdag också eftersom en av fröknarna sa "att hon blir väl hemma imorgon också då" trots att jag sa att hon bara hostat på natten och jag svarade "ja kanske det". "Ja, men jag skriver i alla fall upp att hon är borta imorgon också", svarade hon. Jaha, men sånt kan man väl ändå få bestämma själv även om vi nu ändå ville ha henne hemma.
Ebba kan inte namnen på någon av fröknarna vad jag vet, och på hennes gamla dagis kunde hon namnen när inskolningen var klar. Iochförsig så är det inte så konstigt när det varit kanske 7 olika fröknar och hon har inte ens gått en månad än!
Det är ingenting jag känner är bra på denna avdelning, eller jo, två pedagoger, men den ena är tydligen sjukskriven då och då och den andra jobbar bara 25% på Es avdelning. Dom verkar inte hitta på så mycket med barnen, mest fri lek hela tiden verkar det som. På Es gamla så byggde dom med lera nästan varje dag tror jag, målade, lyssnade på musik och dansade och var på massa små utflykter i närheten m.m.
Elvira var sjuk förra veckan och jag frågade då om Ebba leker med någon annan.
"Njää, hon är mest själv. Hon är ju rätt tystlåten och säger ju inte så mycket. Hon har suttit och ritat och lekt för sig själv, hon har lekt lite med en annan flicka"
Jaha, man försöker inte få in henne i gruppen då?? Ebba är försiktig och blyg mot nya, och känner hon sig inte välkommen så blir det nog inte bättre. På hennes gamla hade hon kommit in i gruppen snabbt och tog för sig och lekte bra med alla på hennes avdelning, så som Ebba är när hon trivs.
Det skär verkligen i mtt hjärta, jag går och bär en klump ständigt. Ebba säger att det är roligt när man frågar, men samtidigt har hon inte protesterat något när hon fått vara hemma nu och jag tycker alltid hon är så tyst när man hämtat henne och är på väg hem. Så har det inte heller varit innan sommaren, då skulle hon visa fröken sina nya kläder på mornarna och har berättat vad dom gjort under dagen.
Det är en massa andra saker som också är så dåliga. Jag tyckte det var nog jobbigt att hon skulle få sluta på sitt gamla dagis, men jag trodde verkligen inte att hennes nya skulle vara så här himla dåligt... Vi åkte förbi hennes gamla i veckan med bilen och usch vad jag saknar det, och jag tror faktiskt att Ebba också gör det.
Ska det vara så här så kan jag lika gärna ha henne hemma, om dom bara förvarar barnen där och inte hittar på saker och lär känna barnen. Vi måste försöka byta avdelning. Jag är glad att jag är hemma i alla fall, vad hade vi gjort om båda jobbat? Varit tvungen att ha henne där hur länge som helst, och längre dagar säkert.
Det är verkligen hemskt att känna så här, det är ändå människor som ska ta hand om det dyrbaraste jag har. Och jag fattar verkligen inte hur man kan välja att jobba med barn om man inte orkar lära dom och hitta på saker. Det krävs väldigt lite för att barn ska bli glada. Jag vill att det ska vara som förut, att Ebba inte vill hem när man hämtar henne för att hon trivs så bra, att hon ska prata om fröknar och kompisar på dagis när hon är hemma och att hon ska känna tryggheten till sina fröknar som hon gjort tidigare.
Jag vill henne det allra bästa och det är det hon ska ha också.
Ebba hostade mycket måndags natt så det resulterade i att hon fick stanna hemma från dagis. Min första tanke var:
"Åh, vad skönt att hon är hemma!" Så ska man väl inte känna?! Nu var hon hur pigg som helst hela dagen, utan hosta och snor så hostan kommer först när hon somnat. men hon fick vara hemma onsdag också eftersom en av fröknarna sa "att hon blir väl hemma imorgon också då" trots att jag sa att hon bara hostat på natten och jag svarade "ja kanske det". "Ja, men jag skriver i alla fall upp att hon är borta imorgon också", svarade hon. Jaha, men sånt kan man väl ändå få bestämma själv även om vi nu ändå ville ha henne hemma.
Ebba kan inte namnen på någon av fröknarna vad jag vet, och på hennes gamla dagis kunde hon namnen när inskolningen var klar. Iochförsig så är det inte så konstigt när det varit kanske 7 olika fröknar och hon har inte ens gått en månad än!
Det är ingenting jag känner är bra på denna avdelning, eller jo, två pedagoger, men den ena är tydligen sjukskriven då och då och den andra jobbar bara 25% på Es avdelning. Dom verkar inte hitta på så mycket med barnen, mest fri lek hela tiden verkar det som. På Es gamla så byggde dom med lera nästan varje dag tror jag, målade, lyssnade på musik och dansade och var på massa små utflykter i närheten m.m.
Elvira var sjuk förra veckan och jag frågade då om Ebba leker med någon annan.
"Njää, hon är mest själv. Hon är ju rätt tystlåten och säger ju inte så mycket. Hon har suttit och ritat och lekt för sig själv, hon har lekt lite med en annan flicka"
Jaha, man försöker inte få in henne i gruppen då?? Ebba är försiktig och blyg mot nya, och känner hon sig inte välkommen så blir det nog inte bättre. På hennes gamla hade hon kommit in i gruppen snabbt och tog för sig och lekte bra med alla på hennes avdelning, så som Ebba är när hon trivs.
Det skär verkligen i mtt hjärta, jag går och bär en klump ständigt. Ebba säger att det är roligt när man frågar, men samtidigt har hon inte protesterat något när hon fått vara hemma nu och jag tycker alltid hon är så tyst när man hämtat henne och är på väg hem. Så har det inte heller varit innan sommaren, då skulle hon visa fröken sina nya kläder på mornarna och har berättat vad dom gjort under dagen.
Det är en massa andra saker som också är så dåliga. Jag tyckte det var nog jobbigt att hon skulle få sluta på sitt gamla dagis, men jag trodde verkligen inte att hennes nya skulle vara så här himla dåligt... Vi åkte förbi hennes gamla i veckan med bilen och usch vad jag saknar det, och jag tror faktiskt att Ebba också gör det.
Ska det vara så här så kan jag lika gärna ha henne hemma, om dom bara förvarar barnen där och inte hittar på saker och lär känna barnen. Vi måste försöka byta avdelning. Jag är glad att jag är hemma i alla fall, vad hade vi gjort om båda jobbat? Varit tvungen att ha henne där hur länge som helst, och längre dagar säkert.
Det är verkligen hemskt att känna så här, det är ändå människor som ska ta hand om det dyrbaraste jag har. Och jag fattar verkligen inte hur man kan välja att jobba med barn om man inte orkar lära dom och hitta på saker. Det krävs väldigt lite för att barn ska bli glada. Jag vill att det ska vara som förut, att Ebba inte vill hem när man hämtar henne för att hon trivs så bra, att hon ska prata om fröknar och kompisar på dagis när hon är hemma och att hon ska känna tryggheten till sina fröknar som hon gjort tidigare.
Jag vill henne det allra bästa och det är det hon ska ha också.
