Ångest
Ebba hostade mycket måndags natt så det resulterade i att hon fick stanna hemma från dagis. Min första tanke var:
"Åh, vad skönt att hon är hemma!" Så ska man väl inte känna?! Nu var hon hur pigg som helst hela dagen, utan hosta och snor så hostan kommer först när hon somnat. men hon fick vara hemma onsdag också eftersom en av fröknarna sa "att hon blir väl hemma imorgon också då" trots att jag sa att hon bara hostat på natten och jag svarade "ja kanske det". "Ja, men jag skriver i alla fall upp att hon är borta imorgon också", svarade hon. Jaha, men sånt kan man väl ändå få bestämma själv även om vi nu ändå ville ha henne hemma.
Ebba kan inte namnen på någon av fröknarna vad jag vet, och på hennes gamla dagis kunde hon namnen när inskolningen var klar. Iochförsig så är det inte så konstigt när det varit kanske 7 olika fröknar och hon har inte ens gått en månad än!
Det är ingenting jag känner är bra på denna avdelning, eller jo, två pedagoger, men den ena är tydligen sjukskriven då och då och den andra jobbar bara 25% på Es avdelning. Dom verkar inte hitta på så mycket med barnen, mest fri lek hela tiden verkar det som. På Es gamla så byggde dom med lera nästan varje dag tror jag, målade, lyssnade på musik och dansade och var på massa små utflykter i närheten m.m.
Elvira var sjuk förra veckan och jag frågade då om Ebba leker med någon annan.
"Njää, hon är mest själv. Hon är ju rätt tystlåten och säger ju inte så mycket. Hon har suttit och ritat och lekt för sig själv, hon har lekt lite med en annan flicka"
Jaha, man försöker inte få in henne i gruppen då?? Ebba är försiktig och blyg mot nya, och känner hon sig inte välkommen så blir det nog inte bättre. På hennes gamla hade hon kommit in i gruppen snabbt och tog för sig och lekte bra med alla på hennes avdelning, så som Ebba är när hon trivs.
Det skär verkligen i mtt hjärta, jag går och bär en klump ständigt. Ebba säger att det är roligt när man frågar, men samtidigt har hon inte protesterat något när hon fått vara hemma nu och jag tycker alltid hon är så tyst när man hämtat henne och är på väg hem. Så har det inte heller varit innan sommaren, då skulle hon visa fröken sina nya kläder på mornarna och har berättat vad dom gjort under dagen.
Det är en massa andra saker som också är så dåliga. Jag tyckte det var nog jobbigt att hon skulle få sluta på sitt gamla dagis, men jag trodde verkligen inte att hennes nya skulle vara så här himla dåligt... Vi åkte förbi hennes gamla i veckan med bilen och usch vad jag saknar det, och jag tror faktiskt att Ebba också gör det.
Ska det vara så här så kan jag lika gärna ha henne hemma, om dom bara förvarar barnen där och inte hittar på saker och lär känna barnen. Vi måste försöka byta avdelning. Jag är glad att jag är hemma i alla fall, vad hade vi gjort om båda jobbat? Varit tvungen att ha henne där hur länge som helst, och längre dagar säkert.
Det är verkligen hemskt att känna så här, det är ändå människor som ska ta hand om det dyrbaraste jag har. Och jag fattar verkligen inte hur man kan välja att jobba med barn om man inte orkar lära dom och hitta på saker. Det krävs väldigt lite för att barn ska bli glada. Jag vill att det ska vara som förut, att Ebba inte vill hem när man hämtar henne för att hon trivs så bra, att hon ska prata om fröknar och kompisar på dagis när hon är hemma och att hon ska känna tryggheten till sina fröknar som hon gjort tidigare.
Jag vill henne det allra bästa och det är det hon ska ha också.
Nä det där låter inte alls bra! Hujja vad hemskt att ni fått byta ner er så mycket. Hoppas det går att byta avdelning eller förskola så ni båda får det bättre.
Vad tråkigt! Jag tycker att du ska boka in ett möte med någon i personalen och ta upp allt det här. Var ärlig och säg som det är. Byter ni bara avdelning kommer de ju ändå få veta/förstå att ni inte trivdes där. Ge dem en chans att bättra sig och se om det blir bättre. Blir det inte det ska ni såklart byta avdelning/förskola. Som du säger så ska de ju ta hand om det värdfullaste man har -man har rätt att ställa höga krav! Kram
Gud så ledsen jag blir av att läsa de du skriver, vi har lite samma problem fast ändå inte.
Helr rätt o riktigt skrivet, de dyrbaraste vi ha.
Hemskt att känna ångest över om barnen verkligen har de bra.
Prata med personalen, ´kram
Usch så jobbigt. Vi har ju inte kommit till dagisstart än, men det är ju sånt där man fasar för. Jag vet inte hur man gör, men man kanske kan prata med personalen eller andra föräldrar och höra om de upplever samma sak. Hoppas det löser sig!!
Det låter ju inte alls bra! Klart att man vill att barnen skall längta och vara glada över sin förskola, särskilt när de bara är där så kort tid. Hon hinner ju inte bli less iaf.
Jag tycker som de andra har skrivit, att du ska prata med personalen och berätta hur ni känner! Ge dem en chans att bli bättre.
Jag tror oxå att man "ser bättre" hur det är/går på förskolan när man är hemma och är föräldraledig. Man har tid och möjlighet att reflektera över sina barns dagar på ett helt annat sätt. Jobbar man så måste man ju ha dem där! Och man har fullt upp med jobbet på dagarna.
Sedan är ju barn olika i perioder, klart att det är annars nu, när hon har en syster hemma oxå. Det kanske inte är lika viktigt med andra barn då.
Prata med personalen nu och gå inte och må dåligt över detta!!
Sköt om er!! Kram E
